Ingår i kategorin Spelmän.
En i flera avseende märklig spelman var Carl Gabriel Malmberg i Östra Ljungby, Trolle-Ljungby församling. Såväl hans skicklighet på olika instrument - han spelade både fiol, klarinett, violoncell och orgel - som ock hans förmåga att komponera goda dansmelodier förskaffade honom ett rykte hos spelmanskolleger och allmänhet som synes i hög grad välförtjänt. Hans melodier påträffas också i de flesta spelmansböcker i norra Skåne.
Att Malmberg, i likhet med de flesta spelmän, vid komponerandet av sina melodier varit avhängig av den rådande smaken är förklarligt. Sålunda finner man vid studiet av hans musikaliska kvarlåtenskap att hans äldsta melodier - tillkomna under 184o-6o-talen - huvudsakligen bestå av kadriljer, valser och anglaiser. Polskan hade vid denna tid upphört som dans, och denna melodityp saknas följaktligen i hans produktion. Under 1860-talet hade polkan, mazurkan och galoppaden börjat få insteg i dessa trakter, och under de närmast följande årtiondena fingo dessa danstyper en allt större popularitet. Malmbergs senare produktion består också huvudsakligen av dylika melodier, och ett flertal goda sådana ingå i hans efterlämnade notböcker. Ett mindre antal av hans äldre kompositioner jämte några andra av honom spelade melodier - tillsammans tolv stycken - publiceras här. I föregående spelmansrepertoarer ha förut meddelats enstaka av Malmberg komponerade låtar. Carl Gabriel Malmberg var född 1813 och var till yrket drällvävare. En av hans förfäder hade under 17oo-talet som vävare införskrivits från Tyskland till Trolle-Ljungby gods, och dennes efterkommande ärvde såväl yrke som anställning. I sin ungdom kom Malmberg i förbindelse med Küster, den förut omnämnde fiolisten och kompositören - även han inkallad som drällvävare från Tyskland - och denne blev Malmbergs lärare i musiken. Küsters skicklighet på fiolen och hans lätthet att komponera hade förskaffat honom ett stadgat rykte bland spelmännen, och samvaron med denne framstående musiker kom givetvis att öva stort inflytande på Malmbergs utveckling som spelman.
Malmberg höll sig helst till fiolen, och det var företrädesvis under bröllopsfärderna till och från kyrkan som klarinetten kom till användning. Hans förtrogenhet med violoncellen togs ofta i anspråk vid större bröllop och liknande tillfällen då flera spelmän erfordrades. Att Malmberg ej heller var främmande för orgeln, därom vittnar att han en gång lär ha erbjudits en klockartjänst av grevinnan på Gyllebo, ett erbjudande som han dock avslog. Han spelade ofta på Bäckaskog under Karl XV:s tid och på Trolle-Ljungby slott samt hos riksdagsmannen Sven Nilsson I Österslöv, i sin hemort vanligen benämnd Hoja Svennen, vilket senare förtroende han synes ha skattat synnerligen högt. De Spelmän med vilka Malmberg helst spelade tillsammans voro Tundahl i Näsum, Lundqvist I Balsby, Per Nilsson Dahlberg från Nymö, Nils Olsson i Trolle-Ljungby, en år 1883 till Amerika emigrerad fiolspelman, samt - under en senare tid - Hans Nilsson i Kiaby.
Av Malmbergs släkt kommo flera att ägna sig åt musiken. En son vid namn Johan Fredrik Malmberg, född 1862 och död i Amerika, spelade fiol, och en dotterdotter, fru Kalma Linder i Trolle-Ljungby, född 1881, är fiolkunnig och spelar sin morfars melodier. En broder till Malmberg vid namn Erik Malmberg blev klockare och organist i Ivetofta församling.
Malmberg dog år 1906.
(Källa: Svensla Låtar, Skåne)