Ingår i kategorin Spelmän.
I Östra Göinge funnos under första hälften av I800-talet inga spelmän som i skicklighet kunde mäta sig med Harbergarna - en trio bestående av far och två söner - vilka av den äldre generationen ännu bevaras i troget minne. Den äldste av dem hette ursprungligen Anders Bengtsson och var född 1789 i Haraberga i Hjärsås församling. Under 1808 års finska krig blev han inkallad till lantvärnet men "befriades" av en baron Barnekow vilken gjorde honom till sin betjänt, varefter han antog namnet Harberg efter sin födelseort. Han flyttade sedermera som bonde till en gård kallad Fejlen i Västraby, Emislövs församling, där han bodde till sin död år 1860. Han var en synnerligen skicklig fiolspelman vars rykte sträckte sig långt utom häradets gränser - han hade spelat i tjugofyra socknar, sades det - och ibland blev han t. o. m. jämte andra framstående spelmän inkallad till Bäckaskogs kungsgård för att spela på de årligen återkommande midsommarfesterna där. Vid alla större bröllop och gillen i Göingebygden var han självskriven som spelman, och understundom anlitades han som traktör eller "pase". Han höll noga på sin värdighet och ansågs i flera avseenden för mer än allmogen, av vilken han vanligen räknades till ståndspersonerna. På grund av sin redbara karaktär och sitt värdiga uppträdande åtnjöt han också ett berättigat anseende.
På den yngre spelmansgenerationen kom Harberg som lärare och uppfostrare att öva stort inflytande. Till hans elever hörde bland andra Carl Jeppsson från Axeltorp i Hjärsås församling. Han var född 1799 och dog 1876 och gick mest under benämningen Nyra Carlen efter ett ställe som hette Nyringen. I likhet med de flesta av Harbergs lärljungar var han notkunnig, och tack vare hans noggrannhet att avskriva sina melodier ha många av Harbergs låtar blivit bevarade.
Harbergs äldste son, Otto Bernhard Harberg, född 1830 i Västraby, blev emellertid hans främste lärjunge. Han synes i rikt mått ha ärvt sin fars musikaliska anlag, och det berättades att han förvånade folk med att redan som barn, stående på tå vid det gamla klaveret, spela sina små melodier. Hans instrument blev dock fiolen, och på den bibringade han sig snart med faderns hjälp en jämförelsevis stor teknisk färdighet jämte konsten att läsa noter och komponera melodier. Till yrket var han lantbrukare, och efter fadern övertog han gården Fejlen på vilken han avled 1862, trettiotvå år gammal.
En yngre bror till Otto Harberg, vid namn Anders, spelade violoncell och deltog jämte fadern och brodern i den sammanslutning som gemenligen gick under benämningen Harbergarna. Anders Harberg d. y. var född 1837 i Västraby och blev i egentlig mening ingen spelman men kom det oaktat att ägna sig åt musiken. Efter avlagda examina blev han folkskollärare och organist i Hjärsås, vilka befattningar han uppehöll till sin död 1898.
Efterföljande elva melodier, därav sex kadriljer, fyra valser och en anglais, äro avskrifter ur en handskriven notbok, innehållande ett sextiotal låtar, vilken tillhört Otto Bernhard Harberg. Boken har ställts till förfogande av skriftställaren Pehr Johnsson i Broby, vilken dessutom till Folkmusikkommissionen insamlat ett värdefullt biografiskt material om såväl Harbergarna som flera andra spelmän i nordöstra Skåne. Kompletterande biografiska upplysningar om Harbergarna ha även lämnats av organisten Linnea Harberg i Hjärsås.
(Källa: SvL Skåne)
I Östra Göinge härad fanns det under första hälften av 1800-talet inga spelmän som kunde mäta sig med "Harbergarna", en trio bestående av far och två söner. Fadern hette ursprungligen Anders Bengtsson och var född 1789 i Haraberga i Hjärsås församling. Han inkallades till lantvärnet under 1808 års finska krig men blev "befriad" av en baron Barnekow, vilken gjorde honom till betjänt. Han antog nu namnet Harberg efter sin födelseort. Han flyttade sedermera som bonde till en gård kallad Fejlen i Västraby där han bodde till sin död 1860.
Äldste sonen, Otto Bernhard Harberg, född 1830 i Västraby, blev faderns främste lärjunge. Han hade i rikt mått ärvt sin faders musikaliska anlag, och det berättades att han redan som barn förvånade folk med att, stående på tå vid det gamla klaveret, spela sina små melodier. Hans instrument blev fiolen och med faderns hjälp bibringade han sig en jämförelsevis stor teknisk färdighet. Han kunde också konsten att läsa noter och komponera melodier. Han var till yrket lantbrukare och övertog gården Fejlen efter faderns död. Otto Bernhard Harberg avled 1862, endast trettiotvå år gammal. Den yngre brodern Anders Harberg spelade violoncell och deltog i den trio som kallades "Harbergarna". Han blev folkskollärare och organist i Hjärsås, vilka befattningar han uppehöll till sin död 1898.
(Källa: "Göinge Musickanter. Det spelar en göing", 2002, ISBN 91-631-3024-6)