|
|
Låttyper /
BondpolskaBondpolska är en uppländsk polskevariant. Om BondpolskanBondpolska är enligt min erfarenhet en polsketyp som i stort sett uteslutande påträffas i Uppland, kanske framförallt i norduppland, möjligen med enstaka påträffanden i närliggande landskap så som Gästrikland och Västmanland, framförallt då pga de kringresande spelmännen. Sydligare än Uppland har jag aldrig stött på någon i vilt tillstånd. Den uppländska bondpolskan framförs med fördel på nyckelharpa av olika slag, där silverbasharpa (en äldre variant av den modernare kromatiska nyckelharpan) är det instrument som enligt min mening skriker mest bondpolska. Exempel på bondpolskespelande förebilder är naturligtvis familjen Sahlström, inte minst Eric och Sonja men även ikoner som Viksta Lasse och Olof Johansson (när han känner för det). Gällande bondpolskan som polska så är det vid en första anblick en relativt ”vanlig” polska som lämpligen nedtecknas i 3/4-takt. Bondpolskan faller under det lite vaga konceptet åttondelsspolskor (ett smått missvisande koncept som jag inte vill gå in på mer just nu, men gärna en annan gång) vilket annars är vanligt i till exempel Dalarna men spelas med en annan betoning. Exempel på andra åttondelspolskor utöver bondpolskan är bodapolska och hambo. Desssa typer av polskor skiljer sig från till exempel sextondelspolskor som i sin tur är vanliga i de södra delarna av vårt avlånga land, här i form av slängpolska, samt något längre norrut så som Hälsingland och Bingsjö. Bondpolskan spelas och stampas som en ”1-3-polska”, dvs med den huvudsakliga betoningen på slag 1 och 3 i takten (så dansas även dansen) men det som framförallt utmärker bondpolskan är att även tvåan innehar en väldig tyngd jämfört med allt jag tidigare påträffat. Slag 1 och 3 är dessutom betydligt tyngre än i den ”vanliga” polskan vilket gör bondpolskan till en väldigt energikrävande låttyp att spela, man får aldrig vila. Man bör dock se upp mellan taktslagen så inte hela låten spelas ”tungt”, då det är kontrasterna i tyngden som gör bondpolskan. Mellan slagen behövs luft, även om andningspauserna blir korta. Gällande slag 2 i takten, kanske det mest utmärkande slaget för just bondpolskan, så skulle jag rekommendera att placera det mellan slag 1 och 3, rimligtvis. För den mindre erfarna bondpolskespelaren så går det utmärkt att stoppa den exakt mitt emellan de två andra slagen men håll i hatten för det är nu det blir abstrakt då en viss konstnärlig frihet tillåtes för den som vill gräva sig djupare ned i bondpolsketräsket. Tvåan ÄR rörlig och går att flytta både framåt och bakåt i takten, MEN med frihet kommer ansvar! Här är det lätt att det blir Hambo av det hela eller rent av Värmland om man inte passar sig. Personligen skulle jag rekommendera att bara skjuta på tvåan i enstaka takter och aldrig i första eller sista takten i varje repris, mer som en möjlighet för konstnärligt uttryck. Märkligt nog så tänker jag mig att när det kommer till energi och gung att bondpolskan kanske nästan är mest lik den Jämtländska triolpolskan, även om låttyperna annars kan uppfattas som tämligen olika. Vad jag vill åt här är lyfta fram vikten av tyngden i de tre slagen och att just denna aspekt kanske liknar triolpolskan. Detta är dock svårt att få ned i ord och bör lämpligen demonstreras. Jag tänker mig bondpolskan (både låtspelet och dansen) som ett skevt hjul, betydligt skevare än andra hjul som det brukar liknas vid inom polskevärlden. En annan definition av bondpolskan jag för länge sedan stötte på men som jag inte har stött på sedan dess eller har andra belägg för är att det skulle vara en polsketyp av det långsammare slaget, en definition som inte stämmer överens med min uppfattning. Potentiellt finns denna version faktiskt där ute men har i så fall undgått mig, bortsett från hörsägen om att den kanske skulle kunna finnas. Den bondpolska jag känner till är en mycket energisk polsketyp som spelas med en bestämdhet utan dess like och i ett tempo som utan att kännas hetsigt ligger strax under den ganska kvicka jämtpolskan men en bra bit över slängpolskan eller hälsingebitarna så som jag spelar dem. Med detta sagt finns det med all sannolikhet mycket mer att säga om bondpolskan men detta är den bondpolska jag känner till och håller vid liv. Bondpolskor |
