Der satt två kämpar i sommarkväll Kämpen Grimborg

(:music:)
X:135
T:Der satt två kämpar i sommarkväll
T:Kämpen Grimborg
O:Hulteberg, Värmland
B:EÖ, nr 135
R:Visa
S:efter [[Personer/Sigrid Andersdotter]] (Hultman)
%N:EÖ:s anteckningar anger inte vilken av de båda kvinnorna låten är efter.
Z:Nils L
M:6/8
L:1/8
K:Gm
"^Äldre melodi" \
D | G2 A B B B | A2 ^F G2 d | B2 c d f d | (cB) c d2 d |
w: Der satt två käm-par i som-mar kväll fram-för sin bo-ning i nor_dan fjäll stall-
B2 c d f d | (dc) A B c d | B2 A G G B | A2 D ^F !fermata!G :| x8
w: brö-der vo-ro de fö_ga räd-da i jern och stål gick de stän-digt kläd-da
"^Yngre melodi" \
K:G
D | G A B2 d c | A B G3 G | B d g2 d d | e c d3 d |
w: Der satt två käm-par i som-mar kväll fram- för sin bo-ning i nor-dan fjäll stall-
B d g2 d d | e d c2 e g | d B G2 B d | A c B2 !fermata!Gz :|
w: brö-der vo-ro de fö-ga räd-da i stål å jern gick de stän-digt kläd-da.
W: 1. Der satt två kämpar i sommarqväll
W: framför sin boning i nordanfjäll
W: stallbröder voro de föga rädde
W: i jern och stål var de ständigt klädde
W:
W: 2. Och Grindborg hetter väl en af dem
W: Han grep om hornet med fingrer fem
W: Han sad jag vågar blott för min flicka
W: Det fyllda hornet i botten dricka.
W:
W: 3. Stallbroder vis mig en trofast mö
W: så röd som rosor så vit som snö
W: en kungadotter så skön och fager
W: och henne genast till brud jag tager
W:
W: 4. Min stallbroder han svarar så
W: om du på friare val vill gå
W: en mö jag känner så skön bland alla
W: att henne vinna lär svårt sig falla
W:
W: 5. Hon vistas uppå sin faders gård
W: inom ett hundrade kämpars vård
W: det kostar lifvet att dit sig våga
W: och efter jungfrun det minsta fråga
W:
W: 6. Dit vill jag rida strax Grindborg skrek
W: jag lockas alltid af barna lek
W: ej som små jungfrur jag går och krusar
W: och kärleksyran ej mera rusar
W:
W: 7. Stallbroder sade du käre vän
W: Den ditåt far kommer ej igen
W: De borgens kämpar de äro vilda
W: och kungens hofmän ej heller milda
W:
W: 8. Käre visa mig vägen blott
W: till denna konungens hof och slott
W: och Grindborg sade: ja, du skall havfa
W: den gångarn vita som bäst kan trafva
W:
W: 9. De kämpar rida en midnatt stund
W: igenom borgens helga lund
W: En bäck de sågo bland blomster flöda
W: Det var ej vatten men blodet röda.
W:
W: 10. Stockverken voro af idel jern
W: mot Grindborgs styrka av ringa värn
W: Med foten kolfven han sönderstötte
W: Och ingen väcktare honom mötte
W:
W: 11. Till jungfruns dörr gick han ensam då
W: med jernskodd handske han klappar på
W: statt upp min sköna och skut ifrån regel
W: ty annars jag bräcker spegel
W:
W: 12. Och jungfrun svarade stolt och fräckt
W: vem är den friaren djerf och käck
W: då han ej mer något möte stämde
W: men jungfruns vrede ej Grindborg skrämde
W:
W: 13. På dörrn han lade sin skuldra bred
W: så lås och regel de föllo ned
W: den djefva friaren sig inträngde
W: och dörren åter behändigt stängde
W:
W: 14. Just intet höflig han då var
W: statt upp min sköna och var snar
W: det måste så eder nu behaga
W: att mina stoflar utaf mig draga
W:
W: 15. På gyllne stolen han satte sig
W: men jungfrun svarade utom sig
W: jag dina stöflar ej drager tänker
W: din näsvishet mig för mycket kränker
W:
W: 16. Den stolte Grindborg han sticknar då
W: han sprang i sängen med stöflar på
W: hans stora sporrar i denna villa
W: det vackra täcket (lädret?) han rispar illa
W:
W: 17. Och genast gick det till Kungen bud
W: med magt vill Grindborg sig taga brud
W: hos Konungens dotter han redan vilar
W: och till undsättning ej någon ilar
W:
W: 18. Och kungen ropte i vredesmod
W: upp kämpar gerningen kräfver blod
W: i stål Er kläden, men passa tiden
W: ty Grindborg är som en björn i striden
W:
W: 19. De kämpar sprungo i fullt galopp
W: och dörren ville de stöta upp
W: när Grindborg hördes på dörren klämta
W: han sad jag kommer men venta venta
W:
W: 20. Han kom som stormen på gränslöst haf
W: vart kämpahufvud han högg utaf
W: som gräs af strå för vart hugg han jorde
W: stock ingen med honom bida torde
W:
W: 21. Men kort förr än det blev jusan dag
W: det föllo tusende för hans slag
W: sin strisshäst han då till dörren ledde
W: och sen till afresa sig beredde
W:
W: 22. Han tog den sköna i snöhvit hand
W: vill du mig följa hem till mitt land
W: på sadelknappen han henne höjde
W: och intet motstånd hos henne röjde
W:
W: 23. Men Grindborg stannade intet förr
W: än han kom hem till sin moders dörr
W: der stod nu gumman och neg och sade
W: välkommen hem jag dig ventat hadde
W:
W: 24. Men säg mig vad är den unga brud
W: som dig nu följer i dyrbar skrud
W: med gyllne bälte och ärligt smycke
W: hon måste vinna all verldens tycke
W:
W: 25. Grindborg svarade att hon är
W: en kungadotter mig hjertligt kär
W: Med svärdet hafver jag henne tagit
W: och hennes väcktare nederslagit
W:
W: 26. På högan loftet han fäst sin mö
W: med henne ville han lefva dö
W: han sad till henne vill du min blifva
W: och hand och jertat åt mig gifva
W:
W: 27. Jungfrun svarade blygsamt då
W: Vem är som kan emot Grindborg stå
W: min man, min herre, det må du vara
W: ty du har styrka att mig försvara
W:
W: 28. Så hölls der bröllop så dracks ur horn
W: och lurar hördes från väktartorn
W: det unga paret till sängs man leder
W: när midnatt sig öfver jorden breder
W:
W: 29. Men kort för än ifrån östan sky
W: den nya dagen han börjar gry
W: ett vapenbrak öfver gården hördes
W: af hvilken sömnen stördes
W:
W: 30. En stålklädd hop utaf hofmän stod
W: på Grindborgs gård uti öfvermod
W: inträngdes kämpar som hördes fråga
W: om inte Grindborg sig ut törs våga
W:
W: 31. Och Grindborg inom ett vins glugg låg
W: för pilar och spjut han ej himmelen såg
W: »Jag», Grindborg sade, »jag ut skall träda
W: men annorlunda vill jag mig kläda
W:
W: 32. Hans unga bru hon var ej sen
W: hon krökte? (knäpte) stöflarne på hans ben
W: Kring höften spände hon svärd och bälte
W: och satte jälmen uppå sitt ställe
W:
W: 33. Och ut på trappan han träder bred
W: han högg omkring sig på kämpased
W: de rem[n]ade och de jelmar klyfdes
W: de stolta hofmän ej mera yfdes
W:
W: 34. De föllo tusende för hans svärd
W: den leken blef dem för ömkansvärd
W: men inga enda sig vågar röra
W: att resa hem och budskap göra
W:
W: 35. Men Grindborg var ej trött ej feg
W: Han genast på sin strisshäst steg
W: sjelf red han ensam till Kungaborgen
W: och bådar kungen den nya sorgen
W:
W: 36. Han träder fram till hans majestät
W: så golfvet svigtade för hans fjät
W: och Kungens tjenare stodo bleka
W: dem syntes svårt att med Grindborg leka
W:
W: 37. Och kungen sade blott svara mig
W: de tappre hofmän jag sände dig
W: och säg vad äro de alle alla
W: Jo, de vila nu i Whalhalla
W:
W: 38. De liga många uppå min gård
W: den leken blef dem för ömkansvärd
W: och Kungen sade jag hären (hämnd?) skall taga
W: och hädan skall du ej mera draga
W:
W: 39. Och Kungen med sin svänners hop
W: som svärdet höjde med glädjerop
W: tillstänga borgärn det Grindborg trängde
W: och hastigt sig på sin strishäst svängde.
W:
W: 40. Hans svärd det blixtrade rundt omkring
W: i denna hofmäns kringslutna ring
W: och intet sårad och intet stungen
W: han stod allena till sist med kungen
W:
W: 41. Men Grindborg han var ej fruktansvärd
W: han blodet torkar utaf sitt svärd
W: Han sad till Kungen blott för din krona
W: och för din dotter vill jag dig skona
W:
W: 42. Och kungen sade du man af jern
W: tag du min dotter blif landets värn
W: är bättre jag har dig på min sida
W: än för din framgång emot mig strida
W:
W: 43. Och Grindborg rid hem han blef i fred
W: alt hvad han jorde det blef dervid
W: Och ingen kämpe sig vågar röra
W: så länge svärdet han orke föra.
(:musicend:)

Eftersom FolkWiki inte verkar visa alla verser kommer här den fullständiga texten:

[@1. Der satt två kämpar i sommarqväll
framför sin boning i nordanfjäll
stallbröder voro de föga rädde
i jern och stål var de ständigt klädde

2. Och Grindborg hetter väl en af dem
Han grep om hornet med fingrer fem
Han sad jag vågar blott för min flicka
Det fyllda hornet i botten dricka.

3. Stallbroder vis mig en trofast mö
så röd som rosor så vit som snö
en kungadotter så skön och fager
och henne genast till brud jag tager

4. Min stallbroder han svarar så
om du på friare val vill gå
en mö jag känner så skön bland alla
att henne vinna lär svårt sig falla

5. Hon vistas uppå sin faders gård
inom ett hundrade kämpars vård
det kostar lifvet att dit sig våga
och efter jungfrun det minsta fråga

6. Dit vill jag rida strax Grindborg skrek
jag lockas alltid af barna lek
ej som små jungfrur jag går och krusar
och kärleksyran ej mera rusar

7. Stallbroder sade du käre vän
Den ditåt far kommer ej igen
De borgens kämpar de äro vilda
och kungens hofmän ej heller milda

8. Käre visa mig vägen blott
till denna konungens hof och slott
och Grindborg sade: ja, du skall havfa
den gångarn vita som bäst kan trafva

9. De kämpar rida en midnatt stund
igenom borgens helga lund
En bäck de sågo bland blomster flöda
Det var ej vatten men blodet röda.

10. Stockverken voro af idel jern
mot Grindborgs styrka av ringa värn
Med foten kolfven han sönderstötte
Och ingen väcktare honom mötte

11. Till jungfruns dörr gick han ensam då
med jernskodd handske han klappar på
statt upp min sköna och skut ifrån regel
ty annars jag bräcker spegel

12. Och jungfrun svarade stolt och fräckt
vem är den friaren djerf och käck
då han ej mer något möte stämde
men jungfruns vrede ej Grindborg skrämde

13. På dörrn han lade sin skuldra bred
så lås och regel de föllo ned
den djefva friaren sig inträngde
och dörren åter behändigt stängde

14. Just intet höflig han då var
statt upp min sköna och var snar
det måste så eder nu behaga
att mina stoflar utaf mig draga

15. På gyllne stolen han satte sig
men jungfrun svarade utom sig
jag dina stöflar ej drager tänker
din näsvishet mig för mycket kränker

16. Den stolte Grindborg han sticknar då
han sprang i sängen med stöflar på
hans stora sporrar i denna villa
det vackra täcket (lädret?) han rispar illa

17. Och genast gick det till Kungen bud
med magt vill Grindborg sig taga brud
hos Konungens dotter han redan vilar
och till undsättning ej någon ilar

18. Och kungen ropte i vredesmod
upp kämpar gerningen kräfver blod
i stål Er kläden, men passa tiden
ty Grindborg är som en björn i striden

19. De kämpar sprungo i fullt galopp
och dörren ville de stöta upp
när Grindborg hördes på dörren klämta
han sad jag kommer men venta venta

20. Han kom som stormen på gränslöst haf
vart kämpahufvud han högg utaf
som gräs af strå för vart hugg han jorde
stock ingen med honom bida torde

21. Men kort förr än det blev jusan dag
det föllo tusende för hans slag
sin strisshäst han då till dörren ledde
och sen till afresa sig beredde

22. Han tog den sköna i snöhvit hand
vill du mig följa hem till mitt land
på sadelknappen han henne höjde
och intet motstånd hos henne röjde

23. Men Grindborg stannade intet förr
än han kom hem till sin moders dörr
der stod nu gumman och neg och sade
välkommen hem jag dig ventat hadde

24. Men säg mig vad är den unga brud
som dig nu följer i dyrbar skrud
med gyllne bälte och ärligt smycke
hon måste vinna all verldens tycke

25. Grindborg svarade att hon är
en kungadotter mig hjertligt kär
Med svärdet hafver jag henne tagit
och hennes väcktare nederslagit

26. På högan loftet han fäst sin mö
med henne ville han lefva dö
han sad till henne vill du min blifva
och hand och jertat åt mig gifva

27. Jungfrun svarade blygsamt då
Vem är som kan emot Grindborg stå
min man, min herre, det må du vara
ty du har styrka att mig försvara

28. Så hölls der bröllop så dracks ur horn
och lurar hördes från väktartorn
det unga paret till sängs man leder
när midnatt sig öfver jorden breder

29. Men kort för än ifrån östan sky
den nya dagen han börjar gry
ett vapenbrak öfver gården hördes
af hvilken sömnen stördes

30. En stålklädd hop utaf hofmän stod
på Grindborgs gård uti öfvermod
inträngdes kämpar som hördes fråga
om inte Grindborg sig ut törs våga

31. Och Grindborg inom ett vins glugg låg
för pilar och spjut han ej himmelen såg
»Jag», Grindborg sade, »jag ut skall träda
men annorlunda vill jag mig kläda

32. Hans unga bru hon var ej sen
hon krökte? (knäpte) stöflarne på hans ben
Kring höften spände hon svärd och bälte
och satte jälmen uppå sitt ställe

33. Och ut på trappan han träder bred
han högg omkring sig på kämpased
de rem[n]ade och de jelmar klyfdes
de stolta hofmän ej mera yfdes

34. De föllo tusende för hans svärd
den leken blef dem för ömkansvärd
men inga enda sig vågar röra
att resa hem och budskap göra

35. Men Grindborg var ej trött ej feg
Han genast på sin strisshäst steg
sjelf red han ensam till Kungaborgen
och bådar kungen den nya sorgen

36. Han träder fram till hans majestät
så golfvet svigtade för hans fjät
och Kungens tjenare stodo bleka
dem syntes svårt att med Grindborg leka

37. Och kungen sade blott svara mig
de tappre hofmän jag sände dig
och säg vad äro de alle alla
Jo, de vila nu i Whalhalla

38. De liga många uppå min gård
den leken blef dem för ömkansvärd
och Kungen sade jag hären (hämnd?) skall taga
och hädan skall du ej mera draga

39. Och Kungen med sin svänners hop
som svärdet höjde med glädjerop
tillstänga borgärn det Grindborg trängde
och hastigt sig på sin strishäst svängde.

40. Hans svärd det blixtrade rundt omkring
i denna hofmäns kringslutna ring
och intet sårad och intet stungen
han stod allena till sist med kungen

41. Men Grindborg han var ej fruktansvärd
han blodet torkar utaf sitt svärd
Han sad till Kungen blott för din krona
och för din dotter vill jag dig skona

42. Och kungen sade du man af jern
tag du min dotter blif landets värn
är bättre jag har dig på min sida
än för din framgång emot mig strida

43. Och Grindborg rid hem han blef i fred
alt hvad han jorde det blef dervid
Och ingen kämpe sig vågar röra
så länge svärdet han orke föra.@]