Visa, eft. Hilda Charlotta Andersson

N:Visan är nr 5 i August Bondesons Visbok nr I (http://runeberg.org/bondeson/6/0033.html)

N:Visan är nr 5, Projekt Runeberg (August Bondessons Visbok nr I |http://runeberg.org/bondeson/6/0033.html)

Z:Visan är nr 5, Projekt Runeberg (August Bondessons Visbok nr I |http://runeberg.org/bondeson/6/0033.html)

S:efter Hilda Charlotta Andersson, Deregården

T: Visa,

X:5

B:August Bondesons Visbok

Z:Se även Projekt Runeberg (August Bondessons Visbok nr I |http://runeberg.org/bondeson/6/0033.html)

(:music:) X:1 T: Visa nr 5, T:eft. Hilda Charlotta Andersson S:eft. Hilda Charlotta Andersson, Deregården O:Långareds förs. Västergötland B:upptecknad av August Bondesson 1897 Z:ABC-notation Per Oldberg Z:Se även Projekt Runeberg (Bondessons Visbok I|http://runeberg.org/bondeson/6/0033.html) M: 2/4 R:Visa L: 1/16 K:G "Ej långsamt"B2 | d2d2 c2c2 | d2d2 B2Bd | c2c2 A2AF | G6GB | w:Jag vill med någ-ra enk-la ord upp-*teck-na här en *sång, när* d2d2 c2c2 | d2d2 B2Bd | c2cA F2F2 | G6GG | w:jag är i min en-sam-het och *tid-en *är mig lång ut-i A2A2 A2G2 | B2B2 B2BB | c2c2 B2A2 | d6Bc | w:mör-kret där jag van-drat har ut-i fyr-tio-fem års tid. Up-på d2d2 c2Bc | d2d2 B2Bd | c2c2 A2AF | G4z2 || w:jor-den fin-nes *ing-en-ting som *ger mitt hjär-ta *frid. W: W:1. Jag vill med några enkla ord uppteckna här en sång, när jag är i min ensamhet och tiden är mig lång W:uti mörkret där jag vandrat har uti fyrtifem års tid. Uppå jorden finnes ingenting som ger mitt hjärta frid. W: W:2. Om någon är beklagansvärd, så är väl det visst jag, som så min tid framlevat har, får aldrig se guds dag, W:därtill jag övergiven är, och ingen känner mig, och ingen, som ledsagar mig på livets rätta stig. W: W:3. Har mänskor platt förgätit mig på denna vida jord, så tröstar jag mig blott därvid: han lovat i sitt ord W:att vara här de blindas stöd, de armas far och vän, och däruppå förlitar jag och flyr till frälsaren. W: W:4. Nu är mitt öde ganska svårt, jag det vidkänna får, jag vändrat har på denna jord likt ett förvillat får. W:Men gud, som vakar över allt intill det minsta grand, jag känner, huru nådefullt han mig leder vid sin hand. W: W:5. När jag påminner mig den tid i mina ungdomsdar, då jag i sällskap med min gamla moder och min far, W:men hennes kärleksfulla ord jag inte aktat har, jag därför nu det ångra får så ömt, som ångras kan. W: W:6. En maka blev ock mig beskärd, hon velat med mig gå, att ömt och troget följa mig på livets rätta stig, W:fast otrohet och dryckenskap bedårat henne så, att hon upplöst det ömma band, som bands emellan två. W: W:7. Att ingå äktenskapsförbund, det är en sak av vikt, när man går in i detta stånd och uppfyller rätt sin plikt. W:Man kan det ej, om ej man ber sin gud om nåd därtill, men gör man det utav hjärtats grund, gud hjälp förläna vill. W: W:8. När man går in i det förbund, så bör man tänka på, att motgång snart kan träffa den, som vill på rosor gå. W:Det fordras nog att uti allt, i såväl ont som gott, förtrösta ständigt på sin gud och nöjas med sin lott. W: W:9. Den lott, som livet mig beskärt, den ganska syndig är. Dock bör man nöjas med sin gud och korset tåligt bär, W:fast jag en makas skydd och stöd för alltid sakna får, och uti ensamheten här framleva mina år. W: W:10. Ett ord, om sången träffar dig, min maka här, från mig, bekänn det dyra ansvar, som du har ådragit dig! W:Vi inför prästen löftet gjort att trogna bli varann, du lovat har uti lust och nöd din kärlek till din man. W: W:11. Räds du ej för en vredgad gud, som sådant känna kan, att såleds bryta ett förbund, tror du, att det gå an, W:då har du glömt, vad skrivet står, att vad man här utsår, hur än och på vad sätt det sker, man det uppskära får. (:musicend:)