Denna polska har stora likheter med folkdansens Östgötapolska, men också stora olikheter. Från tidigt 1800-tal finns många polskor som liknar den. Eftersom det hörde till spelmanskonsten att göra större eller mindre variationer i musiken är det inte att förvåna att vissa uppteckningar är ganska lika varandra, och andra mer olika. Intressant med denna är f.ö. att näst sista takten startar på c, vilket är vanligt i östra Sverige samt i Finland. I västligare varianter, bl.a. de som utgår ifrån Afzelius & Åhlström, börjar denna takt istället på b¹ eller d² – vilket påtagligt påverkar ackordkompet. /Peter A.
