4474

T:Polska efter NN R:Polska O:Ort, Landskap M:3/4

K:C |: abcd :|

text text

text Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga under valv där evigt unga barn av saligheten bo."

text

text

textfont pdf 12 text (Reciteras) Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, och vid lägerelden hörde de hans sång. text Och om bettlare och vägmän och om underbara ting, och om sin längtan sjöng han hela natten lång: text text "Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. text Hören — något går och viskar, går och lockar mig och beder: Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt! text Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, om de vilda havens vila har jag drömt. text Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, där det käraste vi kände skall bli glömt. text text Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud. text Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud. text Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, text hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, och jag fördes bort av anden att få ro. text Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, och min rätta väg är hög och underbar. text Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: ’Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!’ text text Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd. text Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd. text Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, må vi vara mil från livet innan morgonen är full! text Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull. text Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, där i vila multna vraken och de trötta män få ro. text Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga under valv där evigt unga barn av saligheten bo.”

w:Det är nå-got bor-tom ber-gen bor-tom blom-mor-na och sån-gen, det är nå-got ba-kom

(:music:) X:1 T:Det är något bortom bergen C:Text: Dan Andersson C:Musik: Henrik Åberg M:6/8 L:1/8 K:D [|FF | "D"F2 Fz FF | "G/D"G2 Gz GG | "A/D"A2 Bz AG | "D"F2 Fz FE | "Bm"D2 Dz DD | w:Det är "nå-got bor-tom ber-gen bor-tom blom-mor-na och sån-gen, det är nå-got ba-kom "G"D2 Dz DD | "Em"E2 Fz ED | "A7"E3 z EE | "D"F2 Fz FF | "G/D"G2 Gz GG | "A/D"A2 Bz AG | w:stjär-nor, ba-kom he-ta hjär-tat mitt. Hö-ren nå-got går och vis-kar går och loc-kar dig och "D"F2 Fz FD | "Bm"B,2 B,z CD | "Em"E2 Ez DE | "A7"E2 Fz ED | "D"D3 z DD | w:be-der: Kom till oss, ty den-na jor-den den är ic-ke ri-ket ditt! Jag har "F#7"C2C C2D | E3 E2C | "Bm"D2C D2E | F3 z FF | "C#7"^E3 E2F | w:lyss-nat till de still-sam-ma böl-je-slag mot strand, om de vil-das-te ^G3 G3 | "F#m"F2^E "C#7"F2^G | ("F#m"F6 | "A7"E3) z EE | "D"F2 Fz FF | "G/D"G2 Gz GG | "A/D"(A2B) z AG | w:ha-vens vi-la har jag drömt. * Och i an-den har jag i-lat mot de form-*lö-sa "D"F3 z FD | "Bm"B,2 B,z CD | "Em"E2 F "A7"z ED | "D"D4 |] w:land, där det kä-ras-te vi äg-de skall bli glömt. (:musicend:)