4474

T:Polska efter NN
R:Polska
O:Ort, Landskap
M:3/4
L:1/8
K:C
|: abcd :|

T:Det är något bortom bergen
C:Text: Dan Andersson
C:Musik: Henrik Åberg
M:6/8

K:D
[|FF | "D"F2 Fz FF | "G/D"G2 Gz GG | "A/D"A2 Bz AG | "D"F2 Fz FE | "Bm"D2 Dz DD |
w:Det är nå-got bor-tom ber-gen bor-tom blom-mor-na och sån-gen, det är nå-got ba-kom
"G"D2 Dz DD | "Em"E2 Fz ED | "A7"E3 z EE | "D"F2 Fz FF | "G/D"G2 Gz GG | "A/D"A2 Bz AG |
w:stjär-nor, ba-kom he-ta hjär-tat mitt. Hö-ren nå-got går och vis-kar går och loc-kar dig och
"D"F2 Fz FD | "Bm"B,2 B,z CD | "Em"E2 Ez DE | "A7"E2 Fz ED | "D"D3 z DD |
w:be-der: Kom till oss, ty den-na jor-den den är ic-ke ri-ket ditt! Jag har
"F#7"C2C C2D | E3 E2C | "Bm"D2C D2E | F3 z FF | "C#7"^E3 E2F |
w:lyss-nat till de still-sam-ma böl-je-slag mot strand, om de vil-das-te
^G3 G3 | "F#m"F2^E "C#7"F2^G | ("F#m"F6 | "A7"E3) z EE | "D"F2 Fz FF | "G/D"G2 Gz GG | "A/D"(A2B) z AG |
w:ha-vens vi-la har jag drömt. * Och i an-den har jag i-lat mot de form-*lö-sa
"D"F3 z FD | "Bm"B,2 B,z CD | "Em"E2 F "A7"z ED | "D"D4 |]
w:land, där det kä-ras-te vi äg-de skall bli glömt.
%%textfont pdf 12
%%text
%%text
%%text (Reciteras) Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, och vid lägerelden hörde de hans sång.
%%text Och om bettlare och vägmän och om underbara ting, och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
%%text
%%text "Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
%%text Hören — något går och viskar, går och lockar mig och beder: Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
%%text Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, om de vilda havens vila har jag drömt.
%%text Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, där det käraste vi kände skall bli glömt.
%%text
%%text Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
%%text Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
%%text Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
%%text hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, och jag fördes bort av anden att få ro.
%%text
%%text Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, och min rätta väg är hög och underbar.
%%text Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: ’Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!’
%%text Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
%%text Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
%%text
%%text Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
%%text Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
%%text Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
%%text Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga under valv där evigt unga barn av saligheten bo."

%%text Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga under valv där evigt unga barn av saligheten bo.”

%%text

w:Det är "nå-got bor-tom ber-gen bor-tom blom-mor-na och sån-gen, det är nå-got ba-kom