Göingesång

N:Källa: SÄASA, Skånsk samling, Bröderna FORSELLS Boktryckeri, Malmö 1942. Dikten är hämtad ur samlingen "Saunga frau maakena", även utgiven på Gleerups förlag 1951.

N:SÄASA, Skånsk samling, Bröderna FORSELLS Boktryckeri, Malmö 1942. Redaktörer Ernfrid Tjörne och Anders Ohlsson med omslag och illustrationer av Erik Månsson. Ur Diktsamlingen "Saunga frau maakena".

w:Daj ä majst ba-ra stoj-na o knu-do te den jo-å,

w:vi fing-en te o le-va au o aa-be-a pau,

w:men äss vi ba-ra sli-den sa bra som far o mo-å,

w:sa tron vi in-te an-nat än öd daj ska kon-na gau.

Daj ä majst bara stojna o knudo te den joå,
vi fingen te o leva au o aabea pau,
men äss vi bara sliden sa bra som far o moå,
sa tron vi inte annat än öd daj ska konna gau.

Hä ha do kölnat rönning, hä ha swojtt o skoat.
Hä ha do brödet stojnen o saunkat den te rar.
Hä ha do gautt bag studana o hajstana o tjoat.
Hä ha do lajt opp agan grant mä aua o mä har.

Ja, öllästans sa ä da ljust o grant i vaura backa.
Da lyne te om billen, na auat skrabar i.
Da glimma höjt i solen nau vi lötta vaura hacka.
Men grannast ljusa agrana au ajs i skyöns ti.

Do gamle fölte om o göra tajnt pau ölla väja,
nao do tåe hid fa laungesin te Gynges skomma sko,
nau de droe hid i maakena laungs sjöa gyl o äja.
Sa staaka majst som Abraham do våe te o tro.

Au rönningna do kölnade sto höja klara luo.
I haen glinste da som sny au lömmens wida ull.
Mä sajasaj i nävana kring sina graua stuo
do joe swauta joåna te slud sa klaa som gull.

O te o mä au stojnana i agra o i groba
do fölte om o göra tajnt sa stoåt som te skyn.
Do slede o do bröde o saunkade tehoba.
Bau fölk o faj do hjolpes öd o droe stojn te byn.

Dä ginge do te aabe o spaata inte stöake
o hade battet töje mä slajgga sped o bar.
O sajtelega höjde se na stora wida köake,
sa grann sau ölla tyjte do ållri sojtt sau far.

Da tajntet ljuse klarast, da tajntet ljuse rojnast
fa voss i skomma vraja, i nöens haura ti.
Da ljuse voss o föjla voss bau tiligast o sojnast
o loje voss te himmelen pa livets smala sti.

(:music:) X:1 T:Göingesång C:av Olle Bernhoff Z:Patrik Månsson, 2008-12-28 O:Göinge, Skåne N:SÄASA, Skånsk samling, Bröderna FORSELLS Boktryckeri, Malmö 1942. Redaktörer Ernfrid Tjörne och Anders Ohlsson med omslag och illustrationer av Erik Månsson. M:2/4 L:1/8 K:C | G C2 C | E2 G2 | c3 c | c c2 c | d3 c | F3 A | G G2 G | c3 G | G3 F | F3 E | D2 E F | G3 z | E C2 C | E2 G2 | e3 c | c c2 c | d3 c | C3 E | G c2 c | c2 G2 | A2 A A | G G2 G | B3 B | c3 z |

(:musicend:) Daj ä majst bara stojna o knudo te den joå, vi fingen te o leva au o aabea pau, men äss vi bara sliden sa bra som far o moå, sa tron vi inte annat än öd daj ska konna gau.

Hä ha do kölnat rönning, hä ha swojtt o skoat. Hä ha do brödet stojnen o saunkat den te rar. Hä ha do gautt bag studana o hajstana o tjoat. Hä ha do lajt opp agan grant mä aua o mä har.

Ja, öllästans sa ä da ljust o grant i vaura backa. Da lyne te om billen, na auat skrabar i. Da glimma höjt i solen nau vi lötta vaura hacka. Men grannast ljusa agrana au ajs i skyöns ti.

Do gamle fölte om o göra tajnt pau ölla väja, nao do tåe hid fa laungesin te Gynges skomma sko, nau de droe hid i maakena laungs sjöa gyl o äja. Sa staaka majst som Abraham do våe te o tro.

Au rönningna do kölnade sto höja klara luo. I haen glinste da som sny au lömmens wida ull. Mä sajasaj i nävana kring sina graua stuo do joe swauta joåna te slud sa klaa som gull.

O te o mä au stojnana i agra o i groba do fölte om o göra tajnt sa stoåt som te skyn. Do slede o do bröde o saunkade tehoba. Bau fölk o faj do hjolpes öd o droe stojn te byn.

Dä ginge do te aabe o spaata inte stöake o hade battet töje mä slajgga sped o bar. O sajtelega höjde se na stora wida köake, sa grann sau ölla tyjte do ållri sojtt sau far.

Da tajntet ljuse klarast, da tajntet ljuse rojnast fa voss i skomma vraja, i nöens haura ti. Da ljuse voss o föjla voss bau tiligast o sojnast o loje voss te himmelen pa livets smala sti.