Senaste ändringarna - Sök:




Redigera menyn

John Enninger, Höör (1844-1908)

Ingår i kategorierna Kompositörer och .

John Enninger kan räknas till förgrundsfigurerna när det gäller folkmusiken i Skåne. Tjugo år innan Nils Andersson ännu begynt sitt upptecknings- och insamlingsarbete hade Enninger börjat lägga grunden till den stora samling han vid sin död efterlämnade, och vilken till slut kom att omfatta närmare tvåtusen melodier. Han började också sitt insamlingsarbete med de bästa förutsättningar. På 1860- och 1870-talen fanns det ännu gott om skickliga spelmän, vis- och psalmsångare, och de gamla låtarna levde ännu kvar hos dessa. Själv utgick Enninger ur en verklig spelmansfamilj, där fadern och bröderna voro framstående fiol- och klarinettspelmän och modern jämte de äldre kvinnliga medlemmarna av släkten goda sångerskor. Genom att redan som barn exekvera dansmusik på bröllop och danser och genom intim kontakt med andra spelmän väcktes hos honom ett intresse för denna art av musik som han bibehöll under hela sitt liv och som endast stärktes och fördjupades genom hans senare, violinistiska utbildning.

John Enninger hette ursprungligen Jöns Persson och var född i Kvärlöv, Annelövs socken den 3 januari 1844. Fadern, Pehr Olsson, född i Annelöv 1811, var en dugande fiolspelman och därtill notkunnig, och modern, Hanna Jönsdotter, född i Norrvidinge 1817, hade musikaliska anlag och sjöng mycket. Tvenne av bröderna, Lars Persson - född 1854 - och Olof Persson, vilka i likhet med Jöns sedermera togo sig namnet Enninger, voro också spelkunniga och fingo som barn åtfölja fadern på bröllop och gillen. De blevo båda organister: Lars Enninger i Stoby församling - han var därjämte musikdirektör vid Norra skånska infanteriregementet och framstående klarinettist - och Olof Enninger i Röddinge och Ramsåsa.

Sin första undervisning i musik fick Enninger av sin fader. Då han var elva år gammal sändes han till en beryktad spelman i Barsebäck, soldaten , vilken var notkunnig och vitt omkring känd som en dugande fiolist. Efter vistelsen hos tog Enninger först lektioner av organisten Bengt Vilhelm Hallberg i Landskrona och blev därefter elev vid konservatoriet i Stockholm 1868-1874. Under åren 1870-1872 var han förste konsertmästare vid Mindre teatern. 1883 utnämndes han till kantor och organist i Höör och Munkarp, vilken befattning han innehade till sin död 1908. Under 1880-talet och senare gav han konserter - ofta under medverkan av domkyrkoorganisten Wilhelm Heintze i Lund med klassiskt program, vari merendels ingick en avdelning folkmelodier vilka arrangerats av honom. Ett flertal sviter för fiol och piano - alla med folkmusikaliska motiv - ha bearbetats av Enninger, och enstaka melodier ha publicerats i skilda tidskrifter.

Enningers förmåga som tolkare av folklåtar var, enligt samtidas enhälliga vittnesbörd, mästerlig. "När Enninger spelade", skriver en av dem som hört honom, "då logo Guds änglar i himlen. Skröpligt folk glömde sina krämpor, åldringar och svaga drogos upp i dansen. Enningers spel var något underligt. Han spelade ej blott med sitt tekniska kunnande, som var högst beaktansvärt, och på sin djupa musikaliska begåvning. Hans spel syntes ha en undermedveten förbindelse med rytmiska tillgångar i det kroppsliga.

Något som talade för denna metafysiska teori var den omständigheten att Enninger knappast blev i fullgod form för ett uppträdande utan att ha ätit mycket stadigt av någon favoriträtt. Det ansågs av somliga, att hans spel fick sin oemotståndligaste fason när han bjudits på en dryg, aln kokt ål.

Efter en så beskaffad, gourmandisk förberedelse spelade Enninger som en gud, med en ädel elan och öm intensitet, som man aldrig förgäter. Till gestalten var han en Brahmsfigur, med samma präktiga uttrycksfulla huvudform och breda skuldror. Hans violinton hade ett pärlemorskimmer som man nu, efter så många år, bevarar i minnet som om det varit en utstrålning ur detta manfolks själiska skattkammare".

Den folkmusiksamling som Enninger efterlämnat innehåller, förutom av honom själv upptecknade melodier, även ett stort antal handskrifter från olika delar av Skåne. Ett urval av etthundraåttioen låtar - polskor, valser, kadriljer och andra danser av olika slag jämte visor och psalmmelodier har medtagits här. De anmärkningar som åtfölja låtarna och äro försedda med ett (J. E.) härröra från Enninger.

(Källa: Svenska Låtar - Skåne)


Den som är intresserad av Enningers liv rekommenderas läsa "John Enninger : spelman, kongl. kammarmusikus, klockare", av Elisabeth Wentz-Janacek (2003, Gidlunds förlag AB, ISBN nr. 9178446376) från vilken följande citat är hämtat: "Jöns Persson från Qvärlöf dog om Lördagen den 14:e November anno 1908 och vilar på Hörs kyrkogård."

bokus.com ger man följande beskrivande text till boken: "Biografin över John Enninger, spelmannen, kongl. hovkapellisten och klockaren i det skånska Höör, är som en bildväv där centralgestalten är Enninger själv. Hans växlande liv ger ljus och skuggor, och hans spelmansglädje och virtuosa konsertspel utgör brokiga inslag."


"Till grafvård öfver mig må tagas af mina efterlämnade tillgångar ungefär två tusen kronor. Jag vill ligga begrafven å Höörs klockaregårds begrafningsplats på ställe jag anvisat flera av mina vänner exempelvis Herr J. Ljungh m.fl. Att välja grafvård (helst en prydlig bautasten, t.ex. en sådan som finns å Annelöfs kyrkogård öfver Per Jacobsson, J. B. Almström) önskar jag vännerna ingeniör Otto Nilssons, J. Ljunghs, Håkan Anderssons, Carl Burraus, Rudolf Piil o.s.v." - Ur John Enningers första testamente, undertecknat den 11 december 1905.

John Enningers gravvård på den plats han anvisat kunde inte resas förrän flera år senare efter vännernas insatser.

(Källa: "John Enninger : spelman, kongl. kammarmusikus, klockare", av Elisabeth Wentz-Janacek)


I Höör har Enninger fått en väg uppkallad efter sig.

Låtar i kategorin John Enninger, Höör (1844-1908)

Redigera - Historik - Utskrift - Senaste ändringarna - Sök
Sidan senast ändrad 2011-10-03 15:06