Senaste ändringarna - Sök:




Redigera menyn

Sven Ludvig Pihlblad, Getaberga, Emislöv, Skåne (1824-1901)

Ingår i kategorin .

En i vidsträckta delar av Östra Göinge och Villands härader bekant spelman var Sven Ludvig Pihlblad i Emislöv, vanligen endast benämnd Ludvig. Han var född 1824 i Torsebro där fadern var mjölnare vid en krutbruket tillhörig kvarn, kallad Pihlblads mölla. Som ung kom Ludvig, vilken redan visade sig ha goda musikaliska anlag, i lära hos Torseke Åke, en känd bröllopspe1man från Torseke i Fjälkestad socken. Under 1840-talet flyttade Ludvig först till Knisslinge, där ingen spelman fanns, och därefter till Getaberga i Emislöv socken där han bosatte sig på ett torp och dog 1901.

Ludvig Pihlblad spelade både fiol och klarinett. Han var något notkunnig, och i sitt spel inlade han en känslighet och rörlighet som f. ö. karakteriserade hela hans personliga uppträdande. Enligt mångas tro skulle han av Näcken lärt sig både 'Älvastråket' och andra besynnerliga melodier, och om man inte direkt trodde att han kunde trolla ansåg man dock att han i vissa fall var i besittning av sådana konster som icke vanligt folk besatt. Själv gjorde han inte heller något för att avhålla folk från denna tro. Tvärt om kunde han ibland låta påskina att han haft förbindelse med Näcken - vilken skulle ha hållit till i Helgeå i närheten av Torsebro och då lärt sig Älvaleken. Han hade dock endast en gång - vid ett gille i Nymölla - låtit locka sig att spela alla repriserna i denna, med det vanliga resultatet att man måste skära av strängarna innan han kunde upphöra med spelet.

Under första delen av 1800-talet levde i Emislöv en spelman vid namn Nils Andersson - vanligen benämnd Emislövs spelman - vilken var rätt mycket anlitad. Han dog vid femtio års ålder och efterträddes av Ludvig. Troligen ha de båda uppehållit förbindelser med varandra, ty Ludvig associerade sig gärna med traktens spelmän, av vilka P. J. Karström från Broby, Per Svensson i Hjärsås, i dagligt tal kallad Näsa Peren, samt torparen, fio1- och klarinettspelmannen Per Björk i Oppmanna voro de mest framträdande. Av dessa ansågs Björk som den skickligaste. Han var född 1818 och dog 1872 och hade lärt spela av sin fader, som även hette Björk. Ofta kom han tillsammans med Harbergarna, och när han inkallades till Bäckaskog för att spela och då kom i sällskap med Nils Månsson Lundqvist i Balsby - en spelman som hade ord om sig att vara mycket framstående - satte kungen Björk till höger om Lundqvist ett gott betyg på Björks förträfflighet som spelman. Tillsammans med Karström och Näsa Peren - och tidvis även med Björk - utförde Ludvig under ett trettiotal år musiken vid Arkelstorps surbrunn.

Ludvigs repertoar var ensartad med övriga spelmäns i trakten, och de flesta av hans melodier äro förut kända och upptecknade. Ur en handskrift, innehållande ett fyrtiotal låtar och som meddelats av Pehr Johnsson i Broby, ha därför endast tvenne medtagits här.

(Källa: SvL Skåne)


Ludvig, som han gemenligen kallades, var hemmahörig i Getaberga, Emmislöv. Han spelade både fiol och klarinett och var en välkänd spelman i Östra Göinge och Villands härader. Han var född 1824 i Torsebro, där fadern var mjölnare vid en kvarn kallad Pihlblads mölla. Ludvig visade sig tidigt ha goda musikaliska anlag. Eftersom han var ganska liten och klen till växten bestämdes att han skulle bli spelman. Han fick gå i lära hos sin släkting, Torseke Åke, en av Villands mest kända spelmän.

Det fanns de som trodde att Ludvig kunde trolla. Det berättas att när han en gång av en bonde skulle skjutsas till ett bröllop i Kviinge, kom de till Skräneboda, där det stod en trupp skarpskyttar, färdiga att avlossa en salva. Bonden som var rädd att hästen skulle råka i sken vid ljudet av skott vägrade fortsätta. "Var bara lugn" tröstade Ludvig honom, "de skjuta inte förrän jag vill". Skarpskyttarna lade an men alla bössorna klickade. "Sade jag inte det" sa Ludvig skrattande. Man ansåg att han kunde döva krut och denna tro blev inte mindre av denna händelse. Enligt mångas tro, skulle Ludvig ha lärt sig "Älvaleken" och andra besynnerliga melodier, av självaste Näcken. Han gjorde ingenting får att avhålla folk från denna tro. Vid ett gille i Nymölla lockades han att för ovanlighetens skull spela alla repriserna i Älvaleken med resultatet att man måste skära av strängarna på fiolen för att han skulle kunna sluta spela.

Under en enkel gravvård på den gamla kyrkogården vid vägen mot Getaberga just på den plats där Emmislövs kyrkas klockstapel en gång stått, vilar nu Ludvig Pihlblad.

(Källa: "Göinge Musickanter. Det spelar en göing", 2002, ISBN 91-631-3024-6)


Låtar i kategorin Sven Ludvig Pihlblad, Getaberga, Emislöv, Skåne (1824-1901)

Redigera - Historik - Utskrift - Senaste ändringarna - Sök
Sidan senast ändrad 2011-07-17 00:05