Senaste ändringarna - Sök:




Redigera menyn

Ola Nilsson Lans (1831-1898)

Ingår i kategorin .

OLA NILSSON LANS, NORRA VALLÖSA, SJÖRUP

Ola Nilsson Lans tillhörde en grupp av spelmän vilka - i motsats till de 'bofasta' spelmännen, som i regel endast ägnade sig åt musiken vid sidan av sitt egentliga yrke - vandrade omkring i de olika socknarna och voro helt hänvisade till spelet för sitt uppehälle. Till samma grupp hörde även Stubben från Staffanstorp, en på 1870-talet kringvandrande omkring sjuttioårig spelman, samt en annan i mellersta delen av södra Skåne vida bekant spelman kallad Stärten, som enligt Nils Andersson "tyst och sluten vandrade omkring i byarna och försörjde sig med sin fiol" och vilken för sina förbindelser med övernaturliga makter var känd och fruktad var han drog fram.

Om Ola Lans skriver Nils Andersson följande:

"I Ljunits och Herrestads härad möter man ofta på landsvägen en böjd gestalt, en sextioårig gubbe med gråsprängt, framskjutande hakskägg, svart hår, slö blick och rå, frånstötande uppsyn.

Fiolen, som han bär i ett fodral av grävsvinsskinn, tillkännager 'spillemannen'.

Det är Ola Lans på Norra Vallösa, den andre av de sydskånska spelmän, jag lärde känna; en sann typ för det slags musikidkare, som gemenligen kallas 'kornspelmän', vilka vandra från gård till gård och spela för ett stycke bröd, en näve salt, en 'viska' ull eller allra helst en sup.

Lans är 'gehörsspelman', liksom Brolin, men honom vida underlägsen i musikalisk begåvning. Hans spel är dock rent och taktfast, och stråken för han med kraft och fart. Om också hans repertoar ej är så utsökt eller värdefull i rent musikaliskt hänseende som Brolins, erbjuder den i varje fall rätt mycket av intresse. Och icke minst därför att Lans tycktes själv delvis göra ihop sina stycken. Det hela är dessutom särdeles karakteristiskt för den snart utdöda art av spelmän, som Lans representerar. Hans dubbelgrepp och ständigt medljudande lösa strängar, hans vana att stödja fiolen mot bröstet och hålla mitt på stråken - allt fullständigar bilden aven äkta gammaldags spelman. För att spara strängarna och därigenom göra sina "konstresor" så litet kostsamma som möjligt, har Lans alltid sitt ytterst primitiva instrument i 'kornstämma', d.v.s. en eller två toner lägre än den normala stämningen.

Lans spelar vanligen i a-dur, en lättspelt tonart, som gärna användes av medelmåttiga gehörsspelmän. Hos Lansen får denna tonart en något säregen fårg, i det han understundom griper c för ciss och g för giss. Denna vacklan mellan moll- och besläktad durtonart spåras för övrigt även hos notkunniga spelmän."

Ola Nilsson Lans var född 1831 i Sövestad och dog I Sjörup 1898. Av hans repertoar upptecknade Nils Andersson åren 1887 och 1889 följande femton melodier vilka publicerats i Skånska Melodier och I Teckningar och Toner.

(Källa: Svenska Låtar)


Låtar i kategorin Ola Nilsson Lans (1831-1898)

Redigera - Historik - Utskrift - Senaste ändringarna - Sök
Sidan senast ändrad 2011-04-28 20:55