Per Nilsson Dahlberg, Nymö, Skåne (1838-1920)

(:title Per Nilsson Dahlberg, Nymö, Skåne (1838-1920):) Tillhör kategorin Spelman

(:title Per Nilsson Dahlberg (1838-1920):)

(:title Per Nilsson Dahlberg, Nymö, Skåne (1838-1920):)

(:title Per Nilsson Dahlberg (1838-1920) Spelman från Nymö, Skåne.

[[!Spelmän]|Spelman] från Nymö, Skåne

(: title Per Nilsson Dahlberg (1838-1920) Nymö, Skåne

Vid en större spelmanstävling i Hässleholm 1910, vari ett sextiotal spelmän från Skåne och angränsande landskap deltogo, representerades nordöstra Skåne av bland andra Per Nilsson Dahlberg från Nymö. Tack vare sina präktiga melodier, sitt redbara, noggranna utförande och omutligt taktfasta spel erövrade han ett välförtjänt första pris och utsågs därjämte att tillsammans med ett fåtal andra spelmän representera sitt landskap vid den kort därpå anordnade första riksspelmansstämman i Stockholm. Hans skicklighet på fiolen och klarinetten - vilket senare instrument han på äldre dagar bortlade jämte hans omfattande och synnerligen värdefulla repertoar, tillkommen genom flitigt umgänge med traktens bästa spelmän - Tundahl i Näsum, Sven Ringdahi från Ahus, Per Nilsson i Vanneberga med flera - tillförsäkrade honom en rangplats bland de allra främsta av norra Skånes spelmän.

Dahlberg var född 1838 i Nymö. Redan vid tio års ålder hade han börjat spela, men då fadern dog ung måste sonen - fjorton år gammal - ägna sig åt förvärvsarbete för att bidraga till familjens uppehälle, vilket dock inte hindrade honom att i den utsträckning som stod till buds även ägna sig åt musiken. Hans läromästare blev Nils Månsson Lundqvist i Balsby, Nosaby socken, född 1821 och död 1887 - "en riktig storspelman, med ren, vacker ton, som hämtades långa vägar for att spela på bröllop, vilka uppskötos då han var förhindrad". Med honom spelade Dahlberg på sina första bröllop, vilka på den tiden pågingo åtta dagar men senare inskränktes till tre a fyra. Om ett sådant bröllop berättar Dahlberg följande.

"Gästerna hade förning med sig: fyra eller fem stora brödkakor, får- och grisstekar samt en spettkaka. Efter måltiden gavs alltid brudskänk: en talesman höll tal - 'med förstånd och känslor, så att det bar sig' varefter gästerna gingo fram med sin brudskänk, ibland femtio, trettio och ända ned till tio kronor, varvid brudgummen skålade med givarna under det musik utfördes av spelmännen. Dansen varade till klockan tolv eller längst till två, sedan inlogerades gästerna i granngårdarna i byn. På morgonen bjöds en 'besk'; kaffe användes ej. Talesmannen - eller 'pasen' - pålyste att den förste som kom till bröllopsgården var välkommen, den som kom sist skulle 'bära vann och bränne till kockens änne'. Spelmännen voro minst två men ofta flera, och i arvode för hela tiden fick var och en femton a tjugo kronor".

Dahlberg upprätthöll en livlig förbindelse med den omgivande traktens spelmän. Till de främsta räknade han Tundahl "som spelade polskor i applikationer och t. o.m. kunde spela i nionde läget", vidare Ringdahi i Åhus vilken var döv "utom när det gällde musik", samt Per Nilsson i Vanneberga, vanligen kallad Vanneberga Peren, "en stor polskspelare, antingen han hade fiolen eller klarinetten tillhands" och därtill en duktig kompositör av dansmelodier. Även med Malmberg Trolle-Ljungby, Per Björk i Oppmanna, Hans Nilsson i Kiaby samt någon gång Kristoffer Dahlberg i Gualöv - vilken senare ej stod i släktskap med Dahlberg - idkade han samspel, och under sin soldattid - Dahlberg hade varit korpral vid Norra skånska infanteriregementet - hade han t. o. m. fått spela tillsammans med 'Trobäckarna'.

Med sin jämförelsevis högt drivna teknik var Dahlberg ingalunda främmande för konsten att spela 'i lägen', och han rörde sig med lätthet i både tredje och fjärde positionerna. Han spelade mycket i b-tonarter, vilket han förklarade bero därpå att han dels själv blåst klarinett och dels spelat så ofta med klarinettister. Hans repertoar. kall. anses som synnerligen representativ för norra Skåne. Den torde ha uppgått till omkring tvåhundra melodier av vilka ett hundratal, som kunna räknas till hans äldre låtar, upptecknats. De övriga höra till en senare tid och utgöras huvudsakligen av polkor, mazurkor etc.

Bland Dahlbergs här meddelade sextionio melodier intaga kadriljerna både kvantitativt och kvalitativt - en framskjuten plats. De äro melodiösa och fast byggda - vilket dansen givetvis kräver - och höra till de bästa i sin art. Ett relativt stort antal anglaiser ingå även i hans repertoar. Som dans hade anglaisen upphört, men melodierna kommo till användning som skålstycken, då det dracks för brudparet e. d. Man figurerade då ofta mot varandra; två och två med glaset i hand; och låtarna benämndes än brännvinspolska, än rundarum eller rundarium. Av polskor förekomma i hans samling endast ett mindre antal - åtta stycken - varemot valserna äro rikt företrädda. Några marscher jämte andra enstaka melodier - Träskodansen, Fria valet Åttan och Bohus' belägring, _ fullständiga samlingen. Melodierna ha upptecknats åren 1909-1912 av Olof Andersson med undantag av n:r 234-240 vilka äro avskrifter ur Dahlberg tillhöriga notböcker.

Dahlberg hade, en hög uppfattning' om sin musik, en uppfattning som delades av dem som hört honom spela, och han hyste en berättigad stolthet över sin förmåga som spelman. Genom sina personliga egenskaper åtnjöt han ett stadgat anseende i sin hemort, där han under en lång följd av år var kommunalordförande och hedrades med ett flertal andra förtroendeuppdrag. Han dog 1920, åttioett år gammal.

(Källa: Svenska Låtar, Skåne)