Sven "Jularpa-Sven" Åkesson, Färgeshult, Glimåkra (1810-1888)

Följande tjugo melodier utgöra ett urval, hämtat från tvenne handskrivna notböcker vilka tillhört Sven Åkesson, vanligen kallad Jularpa Sven, från Färgeshult i Glimåkra socken. Handskrifterna
innehöllo tillsammans omkring trehundra låtar, omfattande de under: 1800-talet i dessa trakter gängse melodityper: valser, kadriljer, anglaiser, hoppser etc. jämte ett mindre antal polskor, av vilka senare de flesta medtagits här. Notböckerna ha ställts till förfogande av organisten i Glimåkra, kantor P. B. Aurell.

Sven Åkesson var född 1810 i Jularp, Glimåkra församling, lärde sig vid unga år att blåsa klarinett och spela fiol - det senare av Mårten Fajersson i Rinkaby - flyttade år 1836 till Färgeshult och bosatte sig i ett torp, efter honom kallat Spe1manstorpet, där han dog 1888. Han
synes ha varit en skicklig spelman vars inflytande sträckt sig vida omkring, och många notkunniga spelmän i ttakten ha honom att tacka för sina insikter i nötkonsten. Som bröllopsspelman var han mycket anlitad och ofta hedrades han därjämte med förtroendet att tjänstgöra som "pase" eller vicevärd vid bröllopen, ett åliggande som bestod i dels att bjuda och krusa in gästerna, dels att roa dem.

Hans läromästare i fiolspelet, Mårten Fajersson, mest känd under namnet Mårten med basen, spelade även violoncell och anlitades gärna på bröllop och större tillställningar där det erfordrades -tre spelmän. Han var född i Rinkaby 1803, vistades en tid i Åhus, men återvände till födelseorten
1853 och erhöll då anställning som ambulerande skollärare i Gustaf Adolfs socken samt dog 1887.

FÖLJANDE TJUGU MELODIER UTGÖRA ETT URVAL, HÄMtat
från tvenne handskrivna notböcker vilka tillhört Sven Åkesson,
. vanligen kallad Jularpa Sven, från Färgeshult i Glimåkra socken. Handskrifterna
innehöllo tillsammans omkring trehundra låtar, omfattande de
under: 1800-talet i dessa trakter gängse melodityper: valser, kadriljer, anglaiser,
hoppser etc. jämte ett mindre antal polskor, av vilka senare de flesta
medtagits här. Notböckerna ha ställts till förfogande av organisten i
Glimåkra, kantor P. B. Aurell.
Sven Åkesson var född 18 l o i Jularp, Glimåkra församling, lärde sig
vid unga år att blåsa klarinett och spela fiol .....:- det senare av Mårten
Fajersson i Rinkaby - flyttade år 1836 till Färgeshult och bosatte sig
i ett torp, efter honom kallat Spe1manstorpet, där han dog 1888. Han
synes ha varit en skicklig spelman vars inflytande sträckt sig vida omkring,
och många notkunniga spelmän i ttakten ha honom att tacka för sina
insikter i nötkonsten. Som bröllopsspelman var han mycket anlitad och
ofta hedrades han därjämte med förtroendet att tjänstgöra som »pase>
eller vicevärd vid bröllopen, ett åliggande som bestod i dels att bjuda och
krusa in gästerna, dels att roa dem.
Hans läromästare i fiolspelet, Mårten Fajersson, mest känd under namnet
Mårten med basen, spelade även violoncell och anlitades gärna på bröllop
och större tillställningar där det erfordrades -tre spelmän. Han var född i
Rinkaby 1803, vistades en tid i Åhus, men återvände till födelseorten
1853 och erhöll då anställning som ambulerande skollärare i. Gustaf Adolfs
socken samt dog l 887.

(Källa: SvL Skåne)
----

(:title Sven "Jularpa-Sven" Åkesson, Färgeshult, Glimåkra (1810-1888):)

Denne ryktbare musikant var född 1810 i Jularp, Glimåkra församling, och dog 1888. Han lärde sig i unga år att blåsa klarinett och spela fiol. År 1836 flyttade han till Färgeshult och bosatte sig i ett torp som efter honom kom att kallas Spelmanstorpet (torpet finns fortfarande kvar).

(:title Sven "Jularpa-Sven" Åkesson (1810-1888):)

(:title Sven "Jularpa-Sven" Åkesson (1810-1888)
%gray%Ingår i kategorin [[!Spelmän]].
Denne ryktbare musikant var född 18lO i Jularp, Glimåkra församling, och dog 1888. Han lärde sig i unga år att blåsa klarinett och spela fiol. År 1836 flyttade han till Färgeshult och bosatte sig i ett torp som efter honom kom att kallas Spelmanstorpet (torpet finns fortfarande kvar).

Jularpa-Sven hade rykte om sig att vara en skicklig spelman, och hans inflytande sträckte sig vida omkring. Många spelmän i trakten har honom att tacka för sina kunskaper i notläsning. Som bröllopsspelman var Jularpa-Sven mycket anlitad och hedrades ofta med förtroendet att tjänstgöra som "pase" eller vicevärd vid bröllop, ett åliggande som bestod i att dels bjuda och krusa in gästerna, dels att roa dem.

Vid svenskt visarkiv i Stockholm finns bevarat de handskrivna notböcker som tillhört Jularpa-Sven, vilka tillsammans innehåller 385(!) låtar, omfattande de under 1800-talet gängse melodityperna; valser, kadriljer, anglaiser, hoppser, polskor med mera.

(Källa: "Göinge Musickanter. Det spelar en göing", 2002, ISBN 91-631-3024-6)