Senaste ändringarna - Sök:




Redigera menyn

Ackord

Temp.Ackord Historik

Dölj mindre korrigeringar - Visa ändringar (som de skrevs in)

2011-07-17 00:07 av Nils L - Tog bort spam
Ändrade rader 1-64 från

EBRgm7 , [url=http://ecbayovoikbt.com/]ecbayovoikbt[/url], [link=http://clgwiudieylm.com/]clgwiudieylm[/link], http://lgpqubdulqdw.com/

till:

Mycket kortfattat:

Durackord

Man delar in ackordfärgningar för durackord i dominantiska och icke-dominantiska färgningar. Dominantiska är de som innehåller en liten 7:a: 7, 9, 11 och 13. De icke-dominantiska är alla andra, t ex de som bygger på stor 7:a (maj7, maj9 mfl) och de som bygger på 6:a (6, 6/9 mfl).

Ett dominantiskt ackord kan oftast bytas mot ett annat dominantiskt ackord, t ex är 9 en utbyggnad av 7 och de är i stort sett helt utbytbara. Detsamma gäller för icke-dominantiska ackord - te x är maj7 och maj9 helt utbytbara.

Mollackord

Mollackord blir aldrig dominantiska. Det karaktäristiska i ett dur-7-ackord är inte 7:an i sig - tritonusintervallet mellan durtersen och 7:an skapar den ledverkan som känns dominantisk. Detta uppstår inte i ett mollackord, eftersom det är en ren kvint mellan molltersen och 7:an.

För mollackord gäller tumregeln att man kan slänga på hur mycket färgningar som helst utan att funktionen ändras. Åtminstone alla färgningar som är 7-baserade (m7, m9, m11) är lugna och stabila. m6 och m13 sticker ut lite mer, eftersom den stora sexten skapar ett tritonusintervall mot molltersen - men de är ändå inte särskilt ledande i sin karaktär.

Dominantiska färgningar

Rent teoretiskt består dessa av tersstaplingar:

(:music:) X:1 M:none L:1/4 K:C "C7"[CEG_B]|"C9"[CEG_Bd]|"C11"[CEG_Bdf]|"C13"[CEG_Bdfa]| (:musicend:)

Ju högre siffra, desto fetare klang alltså. Siffran 9 syftar alltså på sekunden (en nona från grundtonen), men implicerar 7:an. (Vill man ha 9:an utan 7:a måste man skriva "add9"). Detta gör ju att 13 borde innehålla samtliga 7 skaltoner, då den implicerar både 11, 9, 7 och grundtreklangen 5, 3, 1! Så spelar man dock normalt inte eftersom det blir för grötigt. Man får helt enkelt reducera bort vissa toner för att få fram de viktigaste.

Kvinten ryker först. Den har man i stort sett aldrig med. Grundtonen brukar man också ta bort om den ändå finns hos basisten (vilket den oftast gör). Återstår dessa karaktärstoner

7: 3, 7
9: 3, 7, 9
11: 7, 9, 11
13: 3, 7, 13, plus ev 9

På piano finns några standardläggningar (vänsterhanden tar grundtonen, C):

(:music:) X:2 M:none L:1/4 K:C "C7"[E_B]|"C9"[E_Bd][DE_B]|"C11"[_B,DF]|"C13"[_B,EA][_B,DEA]| (:musicend:)

Notera att C11 är detsamma som ett Bb-ackord med C i basen!

Altereringar

Står det G13(#9) ("G tretton plus nio") eller G13(b9) ("G tretton minus nio") så betyder det ett G13-ackord där 9:an är altererad, dvs höjd eller sänkt. Man flyttar alltså i detta fall 9:an ett halvt steg upp resp ned.

(:music:) X:2 M:none L:1/4 K:C "C13(b9)"[_B,_DEA]| (:musicend:)

På gitarr är det en hel vetenskap med alla grepp för olika färgningar, men dessa två är vanliga, enkla och bra att kunna:

13 är alltså ett barré-ackord precis som ett vanligt uppflyttat E7. 9 spelar man bara på de fyra mittensträngarna. På bilden visas ett C9, men det är ju bara att flytta runt.

2011-07-16 16:04 av mbkuahbbasc - sifimhXIFRtZRT
Ändrad rad 1 från

Do you have more great articels like this one?

till:

EBRgm7 , [url=http://ecbayovoikbt.com/]ecbayovoikbt[/url], [link=http://clgwiudieylm.com/]clgwiudieylm[/link], http://lgpqubdulqdw.com/

2011-07-15 21:21 av Verle - 0.666666666666667
Ändrade rader 1-64 från

Mycket kortfattat:

Durackord

Man delar in ackordfärgningar för durackord i dominantiska och icke-dominantiska färgningar. Dominantiska är de som innehåller en liten 7:a: 7, 9, 11 och 13. De icke-dominantiska är alla andra, t ex de som bygger på stor 7:a (maj7, maj9 mfl) och de som bygger på 6:a (6, 6/9 mfl).

Ett dominantiskt ackord kan oftast bytas mot ett annat dominantiskt ackord, t ex är 9 en utbyggnad av 7 och de är i stort sett helt utbytbara. Detsamma gäller för icke-dominantiska ackord - te x är maj7 och maj9 helt utbytbara.

Mollackord

Mollackord blir aldrig dominantiska. Det karaktäristiska i ett dur-7-ackord är inte 7:an i sig - tritonusintervallet mellan durtersen och 7:an skapar den ledverkan som känns dominantisk. Detta uppstår inte i ett mollackord, eftersom det är en ren kvint mellan molltersen och 7:an.

För mollackord gäller tumregeln att man kan slänga på hur mycket färgningar som helst utan att funktionen ändras. Åtminstone alla färgningar som är 7-baserade (m7, m9, m11) är lugna och stabila. m6 och m13 sticker ut lite mer, eftersom den stora sexten skapar ett tritonusintervall mot molltersen - men de är ändå inte särskilt ledande i sin karaktär.

Dominantiska färgningar

Rent teoretiskt består dessa av tersstaplingar:

(:music:) X:1 M:none L:1/4 K:C "C7"[CEG_B]|"C9"[CEG_Bd]|"C11"[CEG_Bdf]|"C13"[CEG_Bdfa]| (:musicend:)

Ju högre siffra, desto fetare klang alltså. Siffran 9 syftar alltså på sekunden (en nona från grundtonen), men implicerar 7:an. (Vill man ha 9:an utan 7:a måste man skriva "add9"). Detta gör ju att 13 borde innehålla samtliga 7 skaltoner, då den implicerar både 11, 9, 7 och grundtreklangen 5, 3, 1! Så spelar man dock normalt inte eftersom det blir för grötigt. Man får helt enkelt reducera bort vissa toner för att få fram de viktigaste.

Kvinten ryker först. Den har man i stort sett aldrig med. Grundtonen brukar man också ta bort om den ändå finns hos basisten (vilket den oftast gör). Återstår dessa karaktärstoner

7: 3, 7
9: 3, 7, 9
11: 7, 9, 11
13: 3, 7, 13, plus ev 9

På piano finns några standardläggningar (vänsterhanden tar grundtonen, C):

(:music:) X:2 M:none L:1/4 K:C "C7"[E_B]|"C9"[E_Bd][DE_B]|"C11"[_B,DF]|"C13"[_B,EA][_B,DEA]| (:musicend:)

Notera att C11 är detsamma som ett Bb-ackord med C i basen!

Altereringar

Står det G13(#9) ("G tretton plus nio") eller G13(b9) ("G tretton minus nio") så betyder det ett G13-ackord där 9:an är altererad, dvs höjd eller sänkt. Man flyttar alltså i detta fall 9:an ett halvt steg upp resp ned.

(:music:) X:2 M:none L:1/4 K:C "C13(b9)"[_B,_DEA]| (:musicend:)

På gitarr är det en hel vetenskap med alla grepp för olika färgningar, men dessa två är vanliga, enkla och bra att kunna:

13 är alltså ett barré-ackord precis som ett vanligt uppflyttat E7. 9 spelar man bara på de fyra mittensträngarna. På bilden visas ett C9, men det är ju bara att flytta runt.

till:

Do you have more great articels like this one?

2008-10-20 10:41 av 148.177.129.210 -
Borttagen rad 61
2008-10-20 10:41 av 148.177.129.210 -
Tillförd rad 62
2008-05-06 23:20 av Erik Ronström -
Ändrade rader 5-6 från

Man delar in ackordfärgningar för durackord i dominantiska och icke-dominantiska färgningar. Dominantiska är de som innehåller en liten 7:a: 7, 9, 11 och 13. De icke-dominantiska är alla andra, t ex de som bygger på stor 7:a (maj7, maj9 mfl) och de som bygger på 6:a (6, 69 mfl).

till:

Man delar in ackordfärgningar för durackord i dominantiska och icke-dominantiska färgningar. Dominantiska är de som innehåller en liten 7:a: 7, 9, 11 och 13. De icke-dominantiska är alla andra, t ex de som bygger på stor 7:a (maj7, maj9 mfl) och de som bygger på 6:a (6, 6/9 mfl).

Ändrad rad 13 från

För mollackord gäller tumregeln att man kan slänga på hur mycket färgningar som helst utan att funktionen ändras. Åtminstone alla färgningar som är 7-baserade (m7, m9, m11) är lugna och stabila. m6 och m13 sticker ut lite mer, eftersom den stora sexten skapar ett tritonusintervall mot molltersen - men de är ändå inte särskilt ledande i sin karaktär.

till:

För mollackord gäller tumregeln att man kan slänga på hur mycket färgningar som helst utan att funktionen ändras. Åtminstone alla färgningar som är 7-baserade (m7, m9, m11) är lugna och stabila. m6 och m13 sticker ut lite mer, eftersom den stora sexten skapar ett tritonusintervall mot molltersen - men de är ändå inte särskilt ledande i sin karaktär.

2008-05-06 21:49 av Erik Ronström -
Ändrade rader 11-12 från

Mollackord blir aldrig dominantiska. Det är egentligen inte 7:an i sig, utan tritonusintervallet mellan durtersen och låga 7:an som skapar den ledverkan som känns dominantisk. Denna uppstår inte i ett mollackord, eftersom det är en ren kvint mellan molltersen och 7:an.

till:

Mollackord blir aldrig dominantiska. Det karaktäristiska i ett dur-7-ackord är inte 7:an i sig - tritonusintervallet mellan durtersen och 7:an skapar den ledverkan som känns dominantisk. Detta uppstår inte i ett mollackord, eftersom det är en ren kvint mellan molltersen och 7:an.

Ändrad rad 46 från

Notera att C11 är detsamma som ett Bb-ackord med C i basen!

till:

Notera att C11 är detsamma som ett Bb-ackord med C i basen!

2008-05-06 21:43 av Erik Ronström -
Borttagen rad 20

T:

Borttagen rad 39

T:

Borttagen rad 53

T:

2007-10-11 01:49 av 217.208.98.176 -
Ändrade rader 11-13 från

Mollackord blir aldrig dominantiska. För mollackord gäller tumregeln att man kan slänga på hur mycket färgningar som helst utan att funktionen ändras. (Nåja, nästan)

till:

Mollackord blir aldrig dominantiska. Det är egentligen inte 7:an i sig, utan tritonusintervallet mellan durtersen och låga 7:an som skapar den ledverkan som känns dominantisk. Denna uppstår inte i ett mollackord, eftersom det är en ren kvint mellan molltersen och 7:an.

För mollackord gäller tumregeln att man kan slänga på hur mycket färgningar som helst utan att funktionen ändras. Åtminstone alla färgningar som är 7-baserade (m7, m9, m11) är lugna och stabila. m6 och m13 sticker ut lite mer, eftersom den stora sexten skapar ett tritonusintervall mot molltersen - men de är ändå inte särskilt ledande i sin karaktär.

2007-10-11 01:40 av 217.208.98.176 -
Ändrad rad 65 från

13 är alltså ett barré-ackord precis som ett vanligt uppflyttat E7. 9 spelar man bara på de fyra mittensträngarna. På bilden visas ett C7, men det är ju bara att flytta runt.

till:

13 är alltså ett barré-ackord precis som ett vanligt uppflyttat E7. 9 spelar man bara på de fyra mittensträngarna. På bilden visas ett C9, men det är ju bara att flytta runt.

2007-10-09 01:32 av 217.208.98.176 -
Ändrad rad 63 från
till:
2007-10-09 01:31 av 217.208.98.176 -
Tillförda rader 60-65

På gitarr är det en hel vetenskap med alla grepp för olika färgningar, men dessa två är vanliga, enkla och bra att kunna:

Attach:gitarr.gif

13 är alltså ett barré-ackord precis som ett vanligt uppflyttat E7. 9 spelar man bara på de fyra mittensträngarna. På bilden visas ett C7, men det är ju bara att flytta runt.

2007-10-09 01:19 av 217.208.98.176 -
Tillförda rader 45-46

Notera att C11 är detsamma som ett Bb-ackord med C i basen!

2007-10-09 01:17 av 217.208.98.176 -
Tillförda rader 50-57

(:music:) X:2 T: M:none L:1/4 K:C "C13(b9)"[_B,_DEA]| (:musicend:)

2007-10-09 01:16 av 217.208.98.176 -
Ändrad rad 20 från

M:2/4

till:

M:none

Ändrad rad 40 från

M:2/4

till:

M:none

2007-10-09 01:16 av 217.208.98.176 -
Ändrade rader 5-6 från

Man delar in ackordfärgningar för durackord i dominantiska och icke-dominantiska färgningar. Dominantiska är de som innehåller en liten 7:a: 7, 9, 11 och 13. Till de icke-dominantiska hör de som bygger på stor 7:a (maj7, maj9 mfl) och de som bygger på 6:a (6, 69 mfl).

till:

Man delar in ackordfärgningar för durackord i dominantiska och icke-dominantiska färgningar. Dominantiska är de som innehåller en liten 7:a: 7, 9, 11 och 13. De icke-dominantiska är alla andra, t ex de som bygger på stor 7:a (maj7, maj9 mfl) och de som bygger på 6:a (6, 69 mfl).

Ändrad rad 23 från

"C7"[CEG_B]"C9"[CEG_Bd]|"C11"[CEG_Bdf]"C13"[CEG_Bdfa]|

till:

"C7"[CEG_B]|"C9"[CEG_Bd]|"C11"[CEG_Bdf]|"C13"[CEG_Bdfa]|

Ändrade rader 26-27 från

Ju högre siffra, desto fetare klang alltså. Siffran 9 syftar alltså på sekunden (en nona från grundtonen), men implicerar 7:an. Detta gör ju att 13 borde innehålla samtliga 7 skaltoner, då den implicerar både 11, 9, 7 och grundtreklangen 5, 3, 1. Så spelar man dock normalt inte eftersom det blir för grötigt. Man får helt enkelt reducera bort vissa toner för att få fram de viktigaste.

till:

Ju högre siffra, desto fetare klang alltså. Siffran 9 syftar alltså på sekunden (en nona från grundtonen), men implicerar 7:an. (Vill man ha 9:an utan 7:a måste man skriva "add9"). Detta gör ju att 13 borde innehålla samtliga 7 skaltoner, då den implicerar både 11, 9, 7 och grundtreklangen 5, 3, 1! Så spelar man dock normalt inte eftersom det blir för grötigt. Man får helt enkelt reducera bort vissa toner för att få fram de viktigaste.

Ändrade rader 30-32 från

7: 3, 7 9: 3, 7, 9 11: 7, 9, 11

till:

7: 3, 7
9: 3, 7, 9
11: 7, 9, 11\\

Tillförda rader 34-48

På piano finns några standardläggningar (vänsterhanden tar grundtonen, C):

(:music:) X:2 T: M:2/4 L:1/4 K:C "C7"[E_B]|"C9"[E_Bd][DE_B]|"C11"[_B,DF]|"C13"[_B,EA][_B,DEA]| (:musicend:)

Altereringar

Står det G13(#9) ("G tretton plus nio") eller G13(b9) ("G tretton minus nio") så betyder det ett G13-ackord där 9:an är altererad, dvs höjd eller sänkt. Man flyttar alltså i detta fall 9:an ett halvt steg upp resp ned.

2007-10-09 01:03 av 217.208.98.176 -
Ändrad rad 19 från

T:Dominantiska färgningar

till:

T:

Tillförda rader 25-33

Ju högre siffra, desto fetare klang alltså. Siffran 9 syftar alltså på sekunden (en nona från grundtonen), men implicerar 7:an. Detta gör ju att 13 borde innehålla samtliga 7 skaltoner, då den implicerar både 11, 9, 7 och grundtreklangen 5, 3, 1. Så spelar man dock normalt inte eftersom det blir för grötigt. Man får helt enkelt reducera bort vissa toner för att få fram de viktigaste.

Kvinten ryker först. Den har man i stort sett aldrig med. Grundtonen brukar man också ta bort om den ändå finns hos basisten (vilket den oftast gör). Återstår dessa karaktärstoner

7: 3, 7 9: 3, 7, 9 11: 7, 9, 11 13: 3, 7, 13, plus ev 9

2007-10-09 00:55 av 217.208.98.176 -
Tillförda rader 1-25

Mycket kortfattat:

Durackord

Man delar in ackordfärgningar för durackord i dominantiska och icke-dominantiska färgningar. Dominantiska är de som innehåller en liten 7:a: 7, 9, 11 och 13. Till de icke-dominantiska hör de som bygger på stor 7:a (maj7, maj9 mfl) och de som bygger på 6:a (6, 69 mfl).

Ett dominantiskt ackord kan oftast bytas mot ett annat dominantiskt ackord, t ex är 9 en utbyggnad av 7 och de är i stort sett helt utbytbara. Detsamma gäller för icke-dominantiska ackord - te x är maj7 och maj9 helt utbytbara.

Mollackord

Mollackord blir aldrig dominantiska. För mollackord gäller tumregeln att man kan slänga på hur mycket färgningar som helst utan att funktionen ändras. (Nåja, nästan)

Dominantiska färgningar

Rent teoretiskt består dessa av tersstaplingar:

(:music:) X:1 T:Dominantiska färgningar M:2/4 L:1/4 K:C "C7"[CEG_B]"C9"[CEG_Bd]|"C11"[CEG_Bdf]"C13"[CEG_Bdfa]| (:musicend:)

Redigera - Historik - Utskrift - Senaste ändringarna - Sök
Sidan senast ändrad 2011-07-17 00:07