Å Adelin tjente på konungens gård (Olar Adelin)

(:music:) X:144 T:Å Adelin tjente på konungens gård T:(Olar Adelin) O:Hulteberg, Värmland B:EÖ, nr 144 R:Visa S:efter Sigrid Andersdotter (Hultman) Z:Nils L M:none L:1/8 K:Am E | E2 ^GB A2 BA | =GF ED2< C2C | D>D DD E2 AG | F2 E3zz E"@-16,-3 ( )"^G | w:Å A-de-lin tjen-te på ko_nung-ens gård för pen-ning-ar å väl-skur-na klä-der så_ AA GF D2 EF | E>D CB, A,2>A,2 | A>A cB ^GA cc | B3x A3 zz & B3"@-16,-3 ( )"A/ x3x :| w:lit-et som han åt och dess min_dre han drack han tänk-te på sin hjär-te-li-ge kär(e)-ste W: 1. Å Adelin tjente på konungens gård W: för penningar och välskurna kläder W: så litet som han åt och långt (/dess) mindre han drack W: han tänkte på sin hjertelige käreste. W: W: 2. Adelin gångar inför konung rödan bord W: Der gör han alla tjenster som han kunde W: Så frågar han sin konung ödmjukast om lof, W: om han åt rosenlunden skull få fara W: W: 3. Å konungen svarar Herr Adelin ju så W: Hvar haver du i rosenlund att göra W: Jo, jag har fått en tidning allt uppå denne dag W: Som säger att min käreste (/käresta) är döder W: W: 4. Ja du har vöri den trognaste blandt hela mitt höf W: Bland alla de slags grevar och baroner W: Å dig så vill jag giva en hederligen skänk W: Tolf tusen de danska guldkroner W: W: 5. Guldsadeln i stallen den vill jag giva dig W: och springaren den yppersta av alla W: Å sen vill jag din kropp också ditt unga lif W: Om Herren din Gudi befalla W: W: 6. Å Adelin sadler på sin springare röd W: Den springaren var kvicker å snäller W: Så rider han långt fortare än lilla fogel flög W: Allt över de nordiska fjällen W: W: 7. Å när som han kom åt rosenlunden fram W: der bant han sin häst vid en stätta W: så gångar han sig å förstukvisten in W: der jungfrur och mamseller de gräto W: W: 8. Å Adelin gånger åt stora salen in W: Han vrider sina händer så svåra W: För hvart och ett sandkorn som der på golvet lå W: Det vattnade han med sina tårar W: W: 9. Så måste hon säga den fru Stigemå W: så väl kan du finna hännas like W: Nej, inte har hon varit ej häldre hon fins W: Nej inte uti sju kongeriker W: W: 10. Å Adelin böjde sin knän ned till golf W: Liksom han hade sannerligen somnat W: Så bad han sin Gud ödmjukast om nåd W: Han suckar till himmelen uppsände W: W: 11. De buro de liken allt på en silverbår W: Och kistorna de voro utåv malmor W: Der söver de sött allt intill domedag W: Allt uppå hvaranderas armar W: W: 12. Om domedagen då vi skall uppstå W: som förr ha vöre trogne Guds vänner W: När de andere få stå med blygsel å skam W: Då få vi stå med palmer uti händer (:musicend:)

Alla verser (ifall de inte visas här ovan):

1. Å Adelin tjente på konungens gård
   för penningar och välskurna kläder
   så litet som han åt och långt (/dess) mindre han drack
   han tänkte på sin hjertelige käreste.

2. Adelin gångar inför konung rödan bord
   Der gör han alla tjenster som han kunde
   Så frågar han sin konung ödmjukast om lof,
   om han åt rosenlunden skull få fara

3. Å konungen svarar Herr Adelin ju så
   Hvar haver du i rosenlund att göra
   Jo, jag har fått en tidning allt uppå denne dag
   Som säger att min käreste (/käresta) är döder

4. Ja du har vöri den trognaste blandt hela mitt höf
   Bland alla de slags grevar och baroner
   Å dig så vill jag giva en hederligen skänk
   Tolf tusen de danska guldkroner

5. Guldsadeln i stallen den vill jag giva dig
   och springaren den yppersta av alla
   Å sen vill jag din kropp också ditt unga lif
   Om Herren din Gudi befalla

6. Å Adelin sadler på sin springare röd
   Den springaren var kvicker å snäller
   Så rider han långt fortare än lilla fogel flög
   Allt över de nordiska fjällen

7. Å när som han kom åt rosenlunden fram
   der bant han sin häst vid en stätta
   så gångar han sig å förstukvisten in
   der jungfrur och mamseller de gräto

8. Å Adelin gånger åt stora salen in
   Han vrider sina händer så svåra
   För hvart och ett sandkorn som der på golvet lå
   Det vattnade han med sina tårar

9. Så måste hon säga den fru Stigemå
   så väl kan du finna hännas like
   Nej, inte har hon varit ej häldre hon fins
   Nej inte uti sju kongeriker

10. Å Adelin böjde sin knän ned till golf
    Liksom han hade sannerligen somnat
    Så bad han sin Gud ödmjukast om nåd
    Han suckar till himmelen uppsände

11. De buro de liken allt på en silverbår
    Och kistorna de voro utåv malmor
    Der söver de sött allt intill domedag
    Allt uppå hvaranderas armar

12. Om domedagen då vi skall uppstå
    som förr ha vöre trogne Guds vänner
    När de andere få stå med blygsel å skam
    Då få vi stå med palmer uti händer