Å Adelin tjente på konungens gård (Olar Adelin)

(:music:)
X:144
T:Å Adelin tjente på konungens gård
T:(Olar Adelin)
O:Hulteberg, Värmland
B:EÖ, nr 144
R:Visa
S:efter [[Personer/Sigrid Andersdotter]] (Hultman)
Z:Nils L
M:none
L:1/8
K:Am
E | E2 ^GB A2 BA | =GF ED2< C2C | D>D DD E2 AG | F2 E3zz E"@-16,-3 ( )"^G |
w:Å A-de-lin tjen-te på ko_nung-ens gård för pen-ning-ar å väl-skur-na klä-der så_
AA GF D2 EF | E>D CB, A,2>A,2 | A>A cB ^GA cc | B3x A3 zz & B3"@-16,-3 ( )"A/ x3x :|
w:lit-et som han åt och dess min_dre han drack han tänk-te på sin hjär-te-li-ge kär(e)-ste
W: 1. Å Adelin tjente på konungens gård
W: för penningar och välskurna kläder
W: så litet som han åt och långt (/dess) mindre han drack
W: han tänkte på sin hjertelige käreste.
W:
W: 2. Adelin gångar inför konung rödan bord
W: Der gör han alla tjenster som han kunde
W: Så frågar han sin konung ödmjukast om lof,
W: om han åt rosenlunden skull få fara
W:
W: 3. Å konungen svarar Herr Adelin ju så
W: Hvar haver du i rosenlund att göra
W: Jo, jag har fått en tidning allt uppå denne dag
W: Som säger att min käreste (/käresta) är döder
W:
W: 4. Ja du har vöri den trognaste blandt hela mitt höf
W: Bland alla de slags grevar och baroner
W: Å dig så vill jag giva en hederligen skänk
W: Tolf tusen de danska guldkroner
W:
W: 5. Guldsadeln i stallen den vill jag giva dig
W: och springaren den yppersta av alla
W: Å sen vill jag din kropp också ditt unga lif
W: Om Herren din Gudi befalla
W:
W: 6. Å Adelin sadler på sin springare röd
W: Den springaren var kvicker å snäller
W: Så rider han långt fortare än lilla fogel flög
W: Allt över de nordiska fjällen
W:
W: 7. Å när som han kom åt rosenlunden fram
W: der bant han sin häst vid en stätta
W: så gångar han sig å förstukvisten in
W: der jungfrur och mamseller de gräto
W:
W: 8. Å Adelin gånger åt stora salen in
W: Han vrider sina händer så svåra
W: För hvart och ett sandkorn som der på golvet lå
W: Det vattnade han med sina tårar
W:
W: 9. Så måste hon säga den fru Stigemå
W: så väl kan du finna hännas like
W: Nej, inte har hon varit ej häldre hon fins
W: Nej inte uti sju kongeriker
W:
W: 10. Å Adelin böjde sin knän ned till golf
W: Liksom han hade sannerligen somnat
W: Så bad han sin Gud ödmjukast om nåd
W: Han suckar till himmelen uppsände
W:
W: 11. De buro de liken allt på en silverbår
W: Och kistorna de voro utåv malmor
W: Der söver de sött allt intill domedag
W: Allt uppå hvaranderas armar
W:
W: 12. Om domedagen då vi skall uppstå
W: som förr ha vöre trogne Guds vänner
W: När de andere få stå med blygsel å skam
W: Då få vi stå med palmer uti händer
(:musicend:)

Alla verser (ifall de inte visas här ovan):

[@1. Å Adelin tjente på konungens gård
för penningar och välskurna kläder
så litet som han åt och långt (/dess) mindre han drack
han tänkte på sin hjertelige käreste.

2. Adelin gångar inför konung rödan bord
Der gör han alla tjenster som han kunde
Så frågar han sin konung ödmjukast om lof,
om han åt rosenlunden skull få fara

3. Å konungen svarar Herr Adelin ju så
Hvar haver du i rosenlund att göra
Jo, jag har fått en tidning allt uppå denne dag
Som säger att min käreste (/käresta) är döder

4. Ja du har vöri den trognaste blandt hela mitt höf
Bland alla de slags grevar och baroner
Å dig så vill jag giva en hederligen skänk
Tolf tusen de danska guldkroner

5. Guldsadeln i stallen den vill jag giva dig
och springaren den yppersta av alla
Å sen vill jag din kropp också ditt unga lif
Om Herren din Gudi befalla

6. Å Adelin sadler på sin springare röd
Den springaren var kvicker å snäller
Så rider han långt fortare än lilla fogel flög
Allt över de nordiska fjällen

7. Å när som han kom åt rosenlunden fram
der bant han sin häst vid en stätta
så gångar han sig å förstukvisten in
der jungfrur och mamseller de gräto

8. Å Adelin gånger åt stora salen in
Han vrider sina händer så svåra
För hvart och ett sandkorn som der på golvet lå
Det vattnade han med sina tårar

9. Så måste hon säga den fru Stigemå
så väl kan du finna hännas like
Nej, inte har hon varit ej häldre hon fins
Nej inte uti sju kongeriker

10. Å Adelin böjde sin knän ned till golf
Liksom han hade sannerligen somnat
Så bad han sin Gud ödmjukast om nåd
Han suckar till himmelen uppsände

11. De buro de liken allt på en silverbår
Och kistorna de voro utåv malmor
Der söver de sött allt intill domedag
Allt uppå hvaranderas armar

12. Om domedagen då vi skall uppstå
som förr ha vöre trogne Guds vänner
När de andere få stå med blygsel å skam
Då få vi stå med palmer uti händer@]